Blev inget jobb idag, vad det ser ut som ialla fall och det är booring för jag har ingenting att göra! Ganska hemskt ändå att man nästan inte har ett liv förutom jobbet.

Har funderat mycket angående mitt senare inlägg om att bli vuxen. Varför ska allt vara så svårt, eller är det en själv som gör allt svårt? Men att finna sig själv i sin egna identitet är ganska klurigt, när är man nöjd lixom? blir man nöjd ens. När många låter som att dom har hittat allt, hittat sej själv, hittat sin kärlek, hittat sej själv tillsammans med sin kärlek, jobb, fritid osv känns det kanska hopplöst. Vad har jag hittat? Mej själv söker jag än, kärleken är lika med noll, har inget fast jobb och min fritid består av träning och umgås med vänner (okey fritiden min är bra!) Men när ska alla knutarna lösas upp, när ska ja ha nystat färdigt? Visst färdig blir man aldrig, men så att man känner att man har en grund och kan spinna vidare på den. För min grund är ganska bräcklig och vinglar till lite då och så, det är väl då man blir såhär osäker och tvivlar på sitt antar jag. Men den mesta delen av min ångest är nog skolan, om ja ska söka in, om ja kommer in ska ja anta det då, ska ja bo kvar här ifall inte hur ska ja ha råd att bo någon annan stans? för här håller jag mej som sagt ialla fall så hyran och det andra går runt. Egentligen handlar det mesta nu om att få allt att gå ihop! Tragiskt men sant, knappt så man hinner njuta av att man faktiskt har lyckats i över ett år nu.. men men får fortsätta att tänka vidare. Ska då söka in till högskoleprovet ialla fall.. och för dom som ska men inte vet så är sista anmälningsdagen den 15 februari. (studera.nu)

Seeya