Idag på eftermiddagen somnade min älskade gudfar Kurt stilla in.
Vi var och hälsa på, familjen och jag. Du hade somnat med ett leende
på läpparna, du såg så rofylld och lättad ut, slut med smärta och oro.
Nu kan du andas djupa andetag igen, springa utan att vila skratta och orka
med allt det du inte kunde göra när du var dålig. Hoppas du har det bra dit du hamnat. 
Fast vi här kommer sakna dej, med våta kinder och ett skrikande hjärta, men det
är okey att vara lessen. Det kommer vi vara, alla som hade turen
att få lära känna dej.  Håll ett vakande öga.

Du Fattas Oss   -V-

                                                                              Ej kan med ord vi skildra

                                                                             den sorg oss drabbat har

                                                                                 ej mäktar vi beskriva

                                                                              vad allt för oss han var.

                                                                              Förlustens hela storlek

                                                                                  vi ej kan fatta än

                                                                               vet blott att här vi mistat

                                                                                 vår kära, kära vän

                                                                  Nu brustit har Ditt trogna varma hjärta

                                                                    Din kära röst för alltid tystnat har

                                                                     Du lämnat oss i sorg och smärta

                                                                          Men ljust och vackert står

                                                                                  Ditt minne kvar

                                                       

                                                                                                 Farewell to you

Tack för att du fanns där när jag fick veta

Idag har det varit en väldigt informativ dag kan jag lova, har varit på Dagcenter,
och måste erkänna att det var bra mycke trevligare än vad jag trodde att det
skulle vara. Så på förmiddan höll dom på med sina "jobb" och eftermiddan
var det sång och mera jobb. Tror inte jag har skrattat så gott på länge för dom
är ju så söta!  och inte alls snål med kramar.

Tänkte träna ikväll också men det blev inte av, började må illa av nån lustig
anledning. Hoppas det gått över i morrn då jag ska vara på Park + att jag tänkte
träna efter det också!

Nu sitter jag här i valet och kvalet om jag ska hålla mej vaken och sysselsätta
mej med något, eller om jag ska va allmänt slö och gå och lägga mej igen och
det sistnämda låter förbannat skönt! Sov så dåligt inatt?!

Har ialla fall just vart och skjutsat flickorna till skolan och så hamnade jag här.
Har inte mattelektion förnst kl 13 så vad ska man göra? Kanske dags att börja
skriva nalta på rapporten så man inte börjar med den i sista minuten som alltid
annars ^^
Ikväll har jag praktik också, det är nästan så att man längtar. Trivs så bra där borta
med alla barn/ungdommar och personal. Mycket att hinna lära sig och förstå, men
antar att om än man så jobbar hela livet med människor som har en utvecklings-
störning så kommer man inte vara fullärd ändå. Men något ska väll ha fastnat
där uppe efter dessa dagar!:)

Sen så har jag inte gjort en uppdatering om valborgs heller,
Det blev i alla fall Luleå med, Lina, Esko, Ante, Moe, Råne och Jr. Vi började met att
vara jävlat längst upp på mjölkuddsberget och grillade och snacka allmänn skit
(och funderade på hur fan man sku ta sej ner) fast iof ner tar man sig allti! och ner
kom vi alla hela ^^  Sedan var det tänkt att vi skulle hem till Esko men klokern där hadd
tappad hemnyckeln på berget, klever ?! så vi gick till Marie och Chrille som också hade valborgs
partey tills han hittat den, fast där var det inte en käft som man kände förutom typ dom 2.
Vi gick tillbaka till Esko och fortsatte med det procentiga där.
Och varför krävs det 4 killar för att steka korv?! kan man ju undra, eller hur ? :P
Sen hände det inte så där jätte mycke mer, en kul kväll helt enkelt!:)

                                    
                                            
                                                            Och så här såg våran utsikt från Mjölkuddsberget ut!:)